Jag tyckte att det var lite löjligt, att fansen överdrev och förmodligen drömde sig tillbaka till de dagar då reklamare var lika häftigt som att få med sig ett köttstycke kastat av Blackie Lawless i huvudet hem eller att känna någon som jobbade på Expressen.

Jag gjorde till och med ett halvhjärtat försök (fyra avsnitt) till att följa serien men höll på att kvävas av den jobbiga kvinnosynen. Nu när tre säsonger har producerats tänkte jag att det är dags att göra ett allvarligare försök. Kvinnosynen kan jag förstå, inte acceptera men förstå att det var så då.

Den här gången tog det sex avsnitt innan klorna satt så djupt att jag började komma på mig själv med att tänka på hur det skulle gå för Peggy och Don och de andra. Dessutom upptäckte jag att serien inte belyser den unkna kvinnosynen, snarare den kvinnliga styrkan och det knoppande frigörandet.

Efter tre säsonger har det plötsligt tagit slut på avsnitt och den fjärde säsongen börjar (enligt rykten) först i juli.

Jag saknar dem redan oerhört mycket.

Maken till okoncentrerat skit och tramsfyllt rat är det längesedan jag har sett, det finns mycket få ljuspunkter i den här två timmar långa sörjan.

Historien bakom filmen är att Heath Ledger dog mitt i inspelningen och Johnny Depp, Jude Law och Colin Farrell hoppade in för att representera Heath i fantasi-sekvenserna. De skänker dessutom sina gage till Ledgers dotter Matilda.

Där tar det intressanta slut, och långtråkigheten tar över. Jag känner mig rent av förolämpad och lurad på tid som jag önskar att jag hade spenderat på annat.

Take it from me: det är inte värt att betala för det här slarvtjafset!

Jihoo!

Göran och Hasse (demonproducent tillika vän) håller i detta nu på med att sammanställa ett gäng datum då slutmix av album skall genomföras.

Detta betyder att albumet snart bör bli färdigt för släpp!

De har tänkt sig att jag ska kunna saker om nätverk, data och
användarrättigheter. Att jag ska kunna bidra med saker, snappa upp
lärdomar och kanske ha ett ‘utifrånperspektiv’.

Vi får väl se.